Vi handlar en del på auktion, men det är ganska sällan vi orkar ta oss i väg till auktionen utan vi sitter hemma och kollar i nätkatalogen och så prickar vi för en massa vi vill ha och så lägger vi bud på det. Sedan kommer det som en glad överraskning när vi fått något. Så var det med vårt skåp.


Vi hade suttit och dreglat över en auktionskatalog och prickat för några saker, bl.a. en soppterrin som jag tyckte så mycket om och detta stora vita skåp. Maken skulle lägga bud och jag tänkte inte mer på det. När auktionen varit fick Micke besked på att vi fått soppterrinen men inget annat. Han körde inom efter jobbet, men han brydde sig ju inte om att ta den stora bilen utan körde i sin lilla sommarbil, en BMW Z4 (med noll och inget bagageutrymme). När han skulle hämta soppterrinen sa killen som hade hand om det; Sedan fick du visst ett skåp också... Micke var helt oförstående eftersom vi fått besked på att vi inte fått skåpet. Men då visade det sig att säljaren hade satt ett minimipris på skåpet och det var 2400 (tror jag). Vi hade bara bjudit 1200, men säljaren orkade inte ta hem skåpet igen så om vi ville ha det, så fick vi det. -Kan du ta det direkt? frågade de på auktionsbyrå. Men de skrattade gott när de såg vilken bil han körde i. Det var inget litet skåp precis.
Dagen därpå körde Micke storbil med släp och han fick hjälp att lasta på skåpet. När vi skulle lasta av det fick vi ringa in en granne, för det var tungt så in i bomben.

Jag började såklart genast att torka ur lådor och hyllor. I lådorna låg ett gammalt hyllpapper i brunt och orange från typ 70-talet, och det slet jag bort. Där under hittade jag en dagbok som någon skrivit mellan 1963 och 1973. Handstilen är svårläst och personen som skrivit verkar bitvis ganska deprimerad, men oj vad det satte igång min fantasi. Jag tycker ännu mer om skåpet nu än innan.