Nyårsmenyn
Jag började med förrätten redan i förrgår.
jag kokte en hummerfond som skulle bli hummersoppa. Den fick koka i flera timmar, och det gav resultat, det var faktiskt den godaste hummersoppa jag nånsin lagat (och ätit om jag ska vara helt ärlig:)
Till varmrätt hade vi lammfilé (godaste köttet som finns?) och till det potatisklyftor i ung och en mumsig getostlasagne, och till det en rödvinssås som doftade svagt av kanel.
Till efterrätt blev det favoriten creme brulée.
Allt blev gott och lyckat faktiskt!
När gästerna kom tog vi emot utomhus med varm rödvinstoddy och en sprakande eld.
Det var ett välidgt trevligt sätt att börja en fest på. Det kommer vi att göra fler gånger, en kul tradition.
Inomhus var det dukat i bara vitt och grönt.
Vit linneduk på det förlängda bordet och massor av murgröna. Vitt porslin, vita linneservetter med organsaband och tulpan till varje gäst.
och såklart massor av levande ljus.
Vi hade jättemysigt hela kvällen och vid tovlslaget tände vi eldkorgen igen, fast på andra sidan huset, och gick ut och smällde raketer. På himlen såg vi massor av thailädnska rislampor, ett nytt inslag i nyårsnatten. Vi såg några förra året, men i år var där massor. Vi får nog köpa sådana nästa år.
Gott nytt år
I morgon tror jag inte att jag hinner hit och skriva nåt, vi ska ju ha 16 personer på trerättersmiddag. Idag har jag lagat förrätt hela dagen och nu i kväll är det efterrättens tur. I morgon kommer att gå åt till huvudrätt och städning och dukning...
Tack för allt detta år och vi ses 2009!
Kram
Förlängning
Här kan man sitta 10, högst 12 personer.
Vad gör man då? Jo, min högst praktiske man bygger en extraskiva till bordet.
Råspont fick utgöra bordsskivan och så förstärkningar på undersidan.
Ben som går att justera i höjdled från Bauhaus.
Här syns det att Micke inte har dragit ihop brädorna helt, detta för att det skulle bli exakt lika brett som bordet.
och vips har vi ett bord som lätt rymmer 16 personer. En duk på och ingen ser hur det ser ut under.
Bra va?
Här provsitter Micke.
Julblommor
Jag satte in dem till första advent, men insåg snart att de skulle vara helt överblommade till ju, så jag ställde ut hela byttan med sex vackra blommor i garaget. Perfekt visade det sig, de blommar som allra vackrast nu.
Jag gillar masseffekten av 6 lökar med 2 eller 3 stänglar på varje. Hoppas nu att de håller sig över nyår:)
Hyacinterna placerade jag ut lite överallt, och precis inför julafton bytte jag ut dem, för då var första omgången överblommade. De andra hade fått stå ute och vänta på sin tur. Älskar vita hycinter, men tycker att det är lite tråkigt att de inte doftar.. Brukar ibland smyga in en blå någonstans bara för doften.
Och så favoriten bland favoriter. Julrosen. Brukar plantera ut dem i trädgården efter och de blommar så fint. Men nu har vi ju en ny trädgård, och alla mina gamla julrosor står i den gamla, hoppas att de nya ägarna uppskattar dem. Jag får börja om min samling av julrosor:)
542 kronor
Jag ska kolla runt lite, och se om det är UNICEF som ska få pengarna nästa år också, eller om jag ska byta välgörenhetsorganisation. Det finns ju många bra.
Tack alla som är med och bidrar genom att titta in här med jämna mellanrum.
Juldagspromenad
Det var mer än vi som promenerade längs stranden idag. Är juldagen månne den mesta promenaddagen på hela året, tätt följd av nyårsdagen?
Längre bort mot Falsterbokanalen ligger denna klunga av söta badhytter.
När vi tittade mot andra hållet såg vi denna något förvånande syn:)
han badade riktigt länge.... det kan ju inte varit mer än 3 grader i vattnet eller nåt. Galning!
På sommaren fraktar de bort tångmassorna för att förvara dem medan vi badar, och till hösten kör de hit dem igen. Det är någon regel som säger att man måste göra så.
Här ser man nästan hela Kämpingebukten,
och när jag zoomar med mitt nya objektiv ser jag fyren längst ut på Falsterbokanalens pir.
Vi gick vidare längs stranden, förbi fiskeläget som man ser längst bort i denna bild.
och vad hittade vi bortom fiskeläget, jo denna lilla säl. Den satt där på en sten i vattnet och verkade njuta av solnedgången.
Som vanligt var där en massa sjöfåglar också.
Vilken lyx det är att ha detta runt knuten.
Julafton på Humlebacken
Men innan vi började fira julen så passerade bloggen 100 000 besökare. Tyvärr missade vi det magiska talet, men vi printscreenade före och efter:
Och tack för all komentarer på detta inlägg, 48 stycken, helt otroligt... Tack alla ni som ger er till känna för första gången. Ni ska veta att jag verkligen tycker att det är jätteroligt att veta vilka ni är som besöker min blogg. De av er som har bloggar tittar jag nästan alltid in till! Så kul att se vilka ni är!!Och till Aggie, som ofta hälsar på, och som ganska ofta har kloka kommentarer, men ingen blogg, säger jag bara, TACK och så tycker jag att du ska skaffa en blogg, Aggie, du har mycket bra att säga! Kram till dig!
Tillbaka till julfirandet:
Bordet var dukat
Granen klädd, och under den alla julklapparna. Hur kan det bli så många, fast vi varje år bestämmer att vi ska hålla igen. Vi är helt julklappstokiga i min familj..
I köket värmde vi maten som skulle vara varm,
och så dukade vi upp den efter hand på köksbordet.
Här sitter min sötaste systerson, Vincent, och käkar julmat så det står härliga till.
och här sitter min sötaste systerdotter, Ella, och äter hon också. Ella och Vincent är tvillingar och fyllde nyss 5 år.
Efter maten var det kaffe och kakor och Kalle Anka i sofforna
Katterna tyckte det var kul med alla snören och prassliga papper.
kakor...
Här sitter sötaste Josefin
och min svåger Andréas (hejhej, jag vet att du läser detta, Andy)
Ute i hallen lyste den stora stjärnan i det stora fönstret,
och den silverklädda granen glittrade..
Sedan kom den efterlängtade tomten, han var från Finland och barnen tyckte att han var den bästa julklappen av alla, att han faktiskt kom till dem.
Sedan satt vi och myste och käkade julgodis till ögonlocken var så tunga att de föll ihop. Tur att vi bor så nära varandra att det bara var en kort promenad hem, både för mamma och pappa och för Syrran med familj.
Tack allihop för en underbar julafton, den var verkligen mysig och hemtrevlig.
100 000 i julklapp??
Nu ska jag se om det går bättre att sova denna kväll. Godnatt. i morgon (eller faktiskt idag) är det dan före dan...
Dambesök
Hon heter Glitters Winnie och är chokladtabbymaskad. Hon är söt som socker.
Hamlet har sjungit serenader för henne hela natten men hon bara fräser åt honom. De kan stå och nosa på varandra när han plötsligt får sig en örfil. Och så fräser hon, och det är han inte van vid. Varken han eller Beckham har någonsin fräst. Jag tror faktiskt inte att de vet hur man gör.
Just nu är Hamlet lite trött på henne, han står vid dörren och jamar och vill ut från köket. Stackarn. Han får komma ut och leka med Beckham en stund så blir han kanske glad igen:)
Winnie
Jag tycker att WInnie är ursöt. Vill ni se på fler av Carins underbara katter, titta in till hennes katteri, Glitters
Årets längsta natt
Julfnatt
'
Det gäller ju att tänka sig för så att man inte gör en kattleksak... Meningen är ju inte att två katter ska klättra på stegen och tro att allt är deras leksaker. Därför måste man vara lite återhållsam i urvalet av pynt.
Dessa formar gjorde min morfar för att baka mandelmusslor i. Tyvärr är de inte så bra, musslorna fastnar, men nu har de fått nytt användningsområde, som ljushållare, det skulle min morfar ha gillat, han tyckte om återanvändning:)
Dan före dan före dan före dopparedan:)
Tog lite närbilder på granen i hallen
bara vitt och silver, och 200 lampor... det gnistrar i vår hall kan jag lova...:)
I vardagsrummet blev det rött och guld i granen i stället. Varmt, ombonat och stämningsfullt tycker jag att det blev..
och för Lundinskans skull är gungstolen med på bild:)
Julgran
Igår tog vi in granarna. Vi har köpt två kungsgranar, en till entrén och en till vardagsrummet. Jag vet att trenden säger taniga, klena nästan lite grå granar och jag gillar det, hos andra, men vi köpte stora kraftiga granar.
Den ser inte mycket ut för världen där den ligger..
Men den är ganska pampig..
Denna står nu i hallen/entrén. Den får inte plats någon annanstans i huset, för vi har bara 2.50 i takhöjd, och denna gran var högre.
Det ser ut som om den tar all plats i hallen, men det gör den faktiskt inte. Man får lätt plats att gå upp för trappan.
Hallen i granen skulle vara silverfärgad och glittrig, och den i vardagsrummet ska vara röd och julig.
Här är skattkistan till hallgranen
Men fy vad tråkigt att det inte går att fota en gran så att den blir lika vacker som på riktigt...
Denna bild tog jag i gårkväll..
och denna nu på morgonen. Inte ser man hur fin den är... ni får föreställa er!
Granen inne i vardagsrummet är inte riktigt färdigpyntad ännu, bilder kommer senare.
Vad är det med bloggar?
Varför bloggar vi? Varför ägnar vi timmar åt vårt liv till att sitta vid datorn och antingen lägga upp egna inlägg eller läsa alla andras? Varför har vi numera alltid en bloggbaktanke med alla foton vi tar? Jag vet inte riktigt hur det har blivit så här, vet ni?
Folk ”utanför bloggvärlden” som tittar in någon enstaka gång, höjer på ögonbrynen och säger:
-Men varför, varför lämnar du ut ditt liv på nätet? Och varför läser du och kommenterar så många bloggar?
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara dem..
För min del handlar det nog mest om kommunikationen. Att man blir ett gäng som följer varandra, nästan mer än vad ens ”riktiga” kompisar gör.
Nu blir det ju lite kul ibland när ens riktiga kompisar också läser bloggen, så att de vet mer än vad man har berättat för dem. Eller mostrar som tittar förbi och frågar om de får komma in och se om det ser likadant ut i verkligheten som på bloggen. Arbetskamrater som frågar om jag har hittat en svart trädgårdsslang ännu (fast jag gjorde inlägget om den svarta trädgårdsslangen i maj). Det måste ju betyda att de har tittat igenom stora delar av min blogg. Shit, har jag lämnat ut för mycket?
När jag läser igenom vad jag har skrivit tycker jag inte det. Jag är faktiskt inte så väldigt personlig, jag skriver mest om sakliga ting, som inte gör något om andra får reda på.
Men jag bangar inte för att lämna ut våra riktiga namn eller visa bilder på mina barn. Det gör en del. Jag undrar så varför. Varför kallar man sina barn för lilla P och stora S? Om någon man känner läser bloggen så fattar de ändå vem man menar och för oss andra spelar det ju ingen roll om där står Pontus och Sofie..
Gúa formulerade det så bra: ”Bloggvärlden är som ett forum för kvinnor där vi tillåts berömma varandra och vi tillåts att ta emot beröm”. Ung så sa du va, Gúa?
Kanske är det därför jag bloggar. För att jag får så mycket positiv respons. För att jag upptäcker att det finns andra som tycker att det jag gör är fint. Och så sporras jag att göra ännu finare; ”För jag vill ju kunna visa det på bloggen”.
Men varför följer jag så många andra bloggar då?
Jag har 58 bloggar på blogkoll (eller heter det blogglovin numera?). Bloggkoll tittar jag på varje dag. Har ni som är med på min bloggkoll skrivit, så läser jag det samma dag. Sedan har jag 102 bloggar på blogglines. De läser jag när jag har för tråkigt och har tid över. Jag vet, helt galet!
De bloggar som jag verkligen följer, noggrant, är de som visar egna bilder mest. Jag är lite trött på bloggar som visar vackra inspirationsbilder, och missförstå min nu inte, jag har inget emot att man lägger in inspirationsbilder från tidningar och så, men det ger inte mig så mycket längre. Nu vill jag se hur det ser ut på riktigt hemma hos folk.
Har ni tänkt på att det finns ett väldigt speciellt språk i bloggvärlden. I alla fall i många av de romantiska, vita bloggarna? Man får inte presenter, man får gåvor, man köper inte en byrå, utan man låter den flytta hem till sig, man ställer inte en lykta på farstutrappen utan man låter den bo där… Jag har inte stött på detta sätt att prata innan, och jag ser det bara i bloggvärlden. Men det är kanske jag som missat?
Detta inlägg har funnits i mitt huvud i flera månader, men det har inte velat komma ut tidigare, men nu fick ni alltså en massa tankar och reflektioner kring fenomenet bloggning. Dela gärna med er av era tankar i ämnet, i kommentarer här, eller på era egna bloggar, om det nu är någon som orkat läsa ända hit.
Kitchen Aid
På sistone har jag varit trött på den blå färgen och på att skålen är så liten. För ett tag sedan fick vi tillfälle att köpa en ny Kitchen Aid lite billigt:) och då var jag inte sen att beställa en vit, med alla tillbehör och större skål:)
Den har inte kommit än (dvs. Micke har inte hämtat den än) så ännu bakar jag med den blåa, men snart, snart har vi en vit rymlig, underbar, vit Kitchen Aid.
Vid elden
Visst ser det mysigt ut?
Hem och hav - på nätet
Vill också passa på att berätta för alla som oroat sig över skalvets konsekvenser, att inget har hänt med Humlebacken eller med något annat i närheten. I Max skola var det ett pepparkakshus som rasat men det kan man ju leva med.
Skakade
Jojo berättar att hon kände hur det skakade i golvet.
Kudde
Ingen jul utan kransar
Dessa sitter på vårt stora skåp i köket. Tycker att det blev så fint med de små blåsinstrumenten mitt i kransarna. I fjol hade vi dem i julgranen, men då försvinner de bland allt annat pynt.
Denna lite tunnare krans är bunden av ståltråd och ene. Tycker att det är gulligt i fönstret.
I hallen har, föturom den lilla kransen, en lykta fått plats i trappan, ser väldigt välkomnande ut:)
och ett par kransar på skåpet i hallen.
Fortsättning följer, jag har material att binda fler kransar med...